För egen del var skaden mere reserverad i sin bedömning. Flera år efter författandet skev han i marginalen till den tryckta dikten: “Är ju rätt välljudande-åtminstone bitvis-men något dunkel i tankegång och uttryck.” Sällen träffat hans självförringande uttalanden från hospitalstiden så fel. Vad just välljudet beträffar är dikten helt enkelt oöverträffad i svensk lyrik och förtjänar en ingående analys ur den aspekten.